Mätspetsmaterial

Kulmaterial

Rubin

Rubin är industristandard, och ett optimalt material för mätspetskulor för de allra flesta mättillämpningar. Rubin är också ett av de erkänt hårdaste materialen. Syntetisk rubin består av 99 % ren aluminiumoxid som odlas till kristaller vid 2 000 °C med Verneuil-processen.

Kristallerna maskinbearbetas sedan till en mycket sfärisk form. Rubinkulor har en exceptionellt jämn yta, mycket hög tryckhållfasthet och hög motståndskraft mot mekanisk korrosion.

Rubin är det föredragna kulmaterialet i de allra flesta tillämpningar idag, men det finns även uppgifter där kulor i andra material rekommenderas.

Den första uppgiften är tung scanning på aluminium. Eftersom materialen attraherar varandra kan fenomenet ”vidhäftningsslitage” inträffa, vilket innebär att aluminium byggs upp från ytan och överförs på kulan. Kiselnitrid är ett bättre kulmaterial för just den typen av uppgifter.

Ett annat område är tunga scanningar på gjutjärn. Inbördes påverkan mellan de två materialen kan orsaka slitage på rubinkulans yta. För dessa uppgifter rekommenderas i stället kulor i zirkonium.

Kiselnitrid

Kiselnitrid har många egenskaper som liknar rubin. Det är ett mycket hårt och slitstarkt keramiskt ämne som kan maskinbearbetas till ytterst sfärisk form. Ämnet kan också poleras till en extremt jämn yta.

Kiselnitrid attraheras inte till aluminium och uppvisar därmed inte det slitage som kan förekomma hos rubin i liknande tillämpningar. Kiselnitrid uppvisar dock betydande slitageegenskaper vid scanning på stålytor och fungerar därmed bäst vid mätning på aluminium.

Zirkonium

Zirkonium är ett extra starkt keramiskt material med hårdhets- och slitageegenskaper som närmar sig egenskaperna för rubin. Materialets ytegenskaper gör det till ett idealiskt material för aggressiva skanningsuppgifter på komponenter i gjutjärn.

Skaftmaterial

Stål

Mätspetsskaft tillverkas i icke-magnetiskt rostfritt stål och används i stor utsträckning för mätspetsar med kula/spetsdiameter på 2 mm eller mer, och med längder upp till 30 mm. Inom denna räckvidd ger stålskaft i ett stycke optimal styvhet i förhållande till vikt. Detta ger tillräckligt utrymme för kula/skaft utan att kompromissa med styvheten med en fog mellan skaftet och den gängade kroppen.

Volframkarbid

Skaft i volframkarbid används i regel för att maximera styvheten genom små skaftdiametrar (för kuldiametrar på 1 mm eller lägre) eller längder upp till 50 mm. Utanför dessa mått kan vikt bli ett problem och styvheten kan förloras genom avböjning vid fogen mellan skaftet och kroppen.

Keramisk

För kuldiametrar över 3 mm, och längder över 30 mm kan keramiska skaft ge en styvhet som kan jämföras med stål, men materialet är betydligt lättare än volframkarbid. Mätspetsar med keramiska skaft kan också ge extra kollisionsskydd för proben, eftersom skaftet splittras vid en kollision.

Kolfiber

Mätspetsar i kolfiber väger cirka 20 % mindre än mätspetsar i volframkarbid, vilket gör kolfiber till ett lämpligt material för långa mätspetsar. Den termiska stabiliteten innebär också fördelar och särskilt vid väldigt långa mätspetsar, vilket gör materialet lämpligt för användning i produktionsmiljöer.

Aluminium

Aluminium är ett väldigt lätt material som är perfekt för förlängningar, men dock endast i konstant luftkonditionerade miljöer på grund av dess temperaturutvidgning.

Titan

Titan är termiskt stabilt jämfört med aluminium, har god böjstyvhet och är dessutom mycket lättare. Dessa egenskaper gör materialet mycket lämplig för långa förlängningar.